Im here, and you know that
Du vet vart jag finns och vart jag står någonstans. Ett leende på läpparna och jag mår faktiskt bra, de är inte de, de är de att jag är besviken, men den största besvikelsen är inte du, verkligen inte! Så många gånger förr som folk gjort mycket värre saker och vänt ryggen och bara gått. Folk som jag trodde jag kände, en annan människa jag trodde jag kände utan och innan som svek mig och bara gick sin väg. Men jag klarar mig fint. Men vill bara ha dig där, känna att du finns och att du behöver mig och inte att allt ska kännas jobbigt för dig. Ett leende på läpparna från din sida hoppas jag att jag får se en dag. De där fina leendet och glädjen du delade me mig, den där underbara, goda och fina människan du är. Visst kommer allt och inget upp i huvudet ibland, vill liksom inte att du ska hata mig och vara sur. Ville bara träffas, men va de bara jag som ville de så kan jag inget mer göra. Och jag tänker inte sitta och gråta och fundera mer än vad jag redan gör och vänta på någon som inte ens vill. Man vet ju aldrig, men kanske får jag se de där underbara igen en vacker dag, dig! Alla människor saknar någon eller några, de gör jag iallafall varje dag och du är en av dem